I somras fick jag trevligt besök av Ani och Henning i D12 “Lola” som uppmanade mig att skriva om den högre mast som Molich X meteren “Anna Victoria” nu seglat med i två säsonger. Varför ?
Tanken på att skaffa en högre mast är inte ny. Den började nog egentligen när båten köptes begagnad 1994, men det var inte det första man ger sig på när man skall konvertera en originalbåt från 1978 och vill ha den som en snabb långfärdsbåt. Bla har hela inredningen varit utplockad, nytt pentry och ny motor installerats. Hemmavattnen är Kalmarsund, känd som ett blåshål med kort och stökig sjö. Så för den skull behövs det inte. Men efter några års seglande i den svenska skärgården, med ibland litet högre öar kommer väl denna annars perfekta konstruktions enda svaghet fram: en viss tröghet i lätta vindar.
Detta blir också tydligt när man som jag med stigande ålder med “tunn” besättning, för kortare turer söker sig till segling i lätta vindar. Sedan finns ett moment av fåfänga (forfænglighed), det må erkännas. En gammal segelvän sa första gången han såg Anna Victoria, “hon är fantastiskt vacker, men masten är för kort”. Den sved.
|
Skærgården prydet af S3 “Anna Viktoria”
med sin nye forhøjede mast.
|
 |
Hur jag gjorde Jag tog och kopierade en originalbroschyr från varvet och började bygga upp en enkel ritning som kunde duga för att kunna se ett nytt utseende och kunna ge ett ungefärliga mått. Mastens längd blev totalt 15,75meter eller ca 1,90 meter längre. Kanske kunde man lägga till en halv meter till eller så, men i mitt fall fick jag ta hänsyn till masthusets längd också. Därefter sände jag en förfrågan till olika riggverkstäder. Det visar sig inte så lätt att få in bra svar. Flera verkstäder vill inte jobba med one-off leveranser. Aluminium var huvudalternativet, men jag frågade även om kolfiber och fick ett preliminärt svar att det skulle kosta ca 80.000 SEK utan beslag. Så aluminium fick det bli. Ett lågbudgetförslag var att helt enkelt förlänga masten de saknade 190 centimetrarna. Detta övergavs dock snabbt då man måste byta mycket annat ändå. Och fåfängan igen, masten är för kort ovanför förstagsinfästningen, tycker jag.
|
|
Val av leverantörEfter ett någon månad kom jag fram till att Benns Swede Spars i Stockholm var bra att tala med. Jag trodde i min enfald (enfold) att sedan de granskat mitt ritningsförslag och efter vi talats vid en stund skulle de kunna ge en slutoffert. Beslut och sedan leverans, men icke så. Jag tror att vi talades vid ca 10 ggr (gange) och jag fick ta många olika mått på båten.
Under dessa samtal började vi även diskutera rullfock som ger kortare förstagslängd. Eftersom jag redan hade en 100% fock i kevlar och icke ville skära ner ytan till ca 90%, undvek vi detta genom att höja infästningen för förstaget ca 60 centimeter. Men det kom upp fler frågor.
En som upptog vår tid var att försöka bestämma det rätande momentet (RM) för Molich X meteren, dvs skulle båten kunna bära högre rigg med mer segel utan att bli alltför vek/rank?. En riggverkstad kan bestämma RM ungefärligt via teoretiska beräkningar, men för att vara helt säker måste man gör ett fysiskt prov. Jag ringde varvet i Hundested om detta, men fick upplysningen att “det hade man aldrig gjort”, men sa att det skulle gå bra. Jag blev litet förvånad att man var så säker på det.
|
|
|
Ytterligare en fråga är val av stående rigg. För att få en så stum (trækfast) rigg som möjligt, är heldragen tråd (rodrigg) att föredra. Vi diskuterade dock om konstruktionen var beräknad för det. Osäkerhet om detta och det faktum att en sådan tråd är klart besvärligare att hantera vid av- och påriggning, dessutom dyrare, gjorde att detta ströks. En konventionell tråd töjer sig och skulle töja sig ännu mer med högre rigg, så kompromissen blev en sk Dyformwire. Detta är en försträckt typ av wire og – med samme dimension – også stærkere. Lika enkel att hantera som konventionell, endast något dyrare, men stummare (mere trækfast). Vi tog en chans att båten skulle klara detta.
|
  |
Konventionel 1×19
Dim: 6mm
Vægt: 17,6 kg/100m
Brudlast: 2.880 kgDyform 1×19
Dim: 6mm
Vægt: 19,4 kg/100m
Brudlast: 3.550 kg
Ca. 20% mindre stræk ved samme belastning. |
|
|
Val av profil (se bild) kom också upp. Jag kunde fått samma profil som den gamla masten hade men vi valde en med platt baksida. Av två skäl, den ena att beslagen för de genomgående lattorna (3st) får en bra yta att vila på. Den andra att denna profil ger ett mer slimt/tunnare utseende. Fåfängan (forfængeligheden) igen.
|
|
|
En- eller två spridarrigigg ? Detta var egentligen inte så svårt. Denna höjd på mast kräver mer eller mindre två spridare. Detta ger en styvare rigg och dessutom mer trimbar.
Sammanfattningsvis: det blev en mast som är 190 cm längre, tvåspridarrigg med dyformwire. Till detta kom en rullfock av märket Hood, som har en låg, grå profil som diskret smälter in i förskeppet.
På så vis har jag även fått en mer trimbar rigg, dvs avståndet mellan förstagets infästning och toppvanten är relativt högre kan masten lättare krummas/böjas. Riggleverantören anser att 40-50 cm är fullt möjligt räknat från mittlinjen. Får att detta skall gå lätt, har jag installerat en utväxling på akterstaget med 1:12 där den fria tampen ligger över en winsch som tillåter både fram och back utan att man behöver lyfta bort linan. Den så framkomna riggen har stora likheter med den som en skiss visar från troligen tidigt sjuttiotal. Har kanske riggen sänkts i ett senare skede när produktionen kom igång? Måske en förklaring till att man från varvets sida inte tvekade att svara att det gick bra att höja masten.
|
|
Segel Jag kunde behålla mitt försegel, fick dock köpa nytt storsegel. Detta är ca 6 kvm större än originalet. Så segelgarderoben består av ett storsegel i dacron med fem lattor och lösfotat. Vi har utnyttjat hela bommens längd (se skiss). Bommen är för övrigt bytt sedan tidigare och har sk singel hand reef. Två rev är alltid kopplade Alla linor är dragna till sittbrunnen.
 Förseglen består av en 100% rullfock på 19 kvm i kevlar med böjbara lattor. Denna sitter alltid uppe och är standard, står som en kniv och har mycket power, fullt revbar.
För lättare vindar mellan 60-180 grader relativ (apparant) vind, finns en gennaker (55 kvm) för enkel hantering. Original spinnaker finns sedan tidigare. Nytt för säsongen 2001 blir en asymmetrisk spinnaker på 45 kvm. Detta är en segeltyp som utvecklades i samband med Whitbread av Norths loft i Stockholm. Det sys i spinnakerduk i olika tjocklekar och skall klara vinklar från ca 40 till 120 grader relativ (apparant) vind.
Alla de nya seglen är utvecklade i samarbete med North som har ett loft i det närbelägna Kalmar. I reserv ligger givetvis stormfock och en äldre kevlargenua som satt uppe när den bifogade helhetsbilden togs. Jag tror att jag genom denna segelgarderob har tagit ut det mesta av den potential som den nya riggen medger. Så vad det beträffar seglen kan jag inte skylla på materialet, utan det är nu upp till rorsman att lära sig hantera det hela. Vilket lär ta ett tag!Går det fortare ?
Givetvis den viktigaste frågan. Ja, jag tror det, men det återstår att visa i jämförande prov med en trimmad original Molich X meter, rorsmansbyte etc. När bilden med segel togs hade vi visserligen perfekta förhållanden med ostlig vind under Ölandslandet och ingen stoppande sjö. Vi loggade 6,5 knop med sann vindstyrka på 4,5 meter per sekund. Bra? Tar gärna emot kommentarer.
Kanske önsketänkande, men jag tror att vi möjligen kan segla ca 2 grader högre i vind på kryss. Instrumenten antyder det. Men detta kan lika gärna bero på de nya seglen. För övrigt seglar hon balanserat på kryss.
Tack
Jag vill tacka Per Skoglund på Benns för hans seriösa och professionella genomförande av alla moment i denna mastleverans. Dessutom till Pelle Pettersson, North i Kalmar, som så tålmodigt lyssnat på alla idéer, men ju även genomfört leveranserna på ett utomordentligt sätt.
Det största tacket vill jag ge till Jens och Laila, D40 “Iseran”, som så generöst lät oss följa med mellan Lynäs och Roskilde 1994. Vi hade aldrig seglat en Molich X meter. Efter 500 meter hade jag bestämt mig:
En Molich må det bli! En av segelvärldens vackraste båtar!
Jag tar gärna emot frågor och kommentarer. 
 |
Med seglarhälsningar Calle Nyquist
S3 “Anna Victoria”
Mörbylånga – Öland |
|
Comments
# Tor Beltov 2010-04-02 14:11
22.01.01Hvad kom det til at koste dig at lave den højere rig?
Du har ikke ændret noget på køl eller ballast?
Hvad er dine erfaringer med sejlegenskabern e i hårdt vejr?
Og er der nogle problemer med at skrog og skot kan holde til den højere rig?
An: Carsten Olsen
Jag fick till slut ett pris inkluderat med rullfock och dessutom är det två år sedan, men jag uppskattar att en ny mast kan komma att ligga mellan 36-41.000 svenska kronor inkl svensk moms, beroende på exakt innehåll i leveransen. Blir man fler kan kanske priset pressas ner.
Jag har inte ändrat på köl eller lagt in ballast.
Jag är litet osäker vad skrog är, men är det röstjärn på svenska dvs beslaget vari toppvanten fästs har det inte varit några problem. Ej heller med skotet om du menar storskotet dvs linan som reglerar bommens läge. Jag hade redan tidigare en 6-skuren typ.
Betr segling i hart vejr, så kanske jag tar in det första revet så att säga 2 sekundmeter tidigare, dvs vid 9 m/sek istället för 11 m/sek. Men i det läget har ju lika mycket storsegelyta som utan rev när man jämför med orginalriggen. Nästa rev kanske tas mellan 13-14 meter per sekund. Sedan må man betänka att man kan krumma/böja masten bra med denna rigg som ju minskar det krängande momentet.
# Tor Beltov 2010-04-02 14:12
Henrik Bredahl, D9 “May Be X”
23.01.01Efter at have læst en særdeles interessant artikel om S3’s højere mast, vil jeg gerne have lov til at komme med nogle kommentarer.
Der er ingen tvivl om at det klæder båden med den højere mast – synd at værftet ikke kunne få plads på tegningen, til en mast der harmonerer med skroget. Imidlertid mener jeg, at vi skal forsøge at bevare klassen indenfor de begrænsninger som de hidtidige klasseregler har fastsat. Nu hvor der oven i købet er ved at komme gang i en ny produktion af både, vil det være synd at ødelægge klassen og det vil helt sikkert ikke fremme en fremtidig tilgang af både eller interessen for kapsejlads som sådan.
D9 har også en højere mast (75 cm) men storsejlets underlig er til gengæld forholdsvis kortere, så sejlarealet er det samme og derved har båden nu på 26. år kunnet deltage på lige fod som klassebåd, med dispensation for den højere rig.
Erfaringen med denne rig viser at det er problemfrit at sejle med en højere mast; det er ved en moderat forlængelse af masten således ikke nødvendigt med dobbelte salinghorn. D9 er udstyret med et par ekstra mellemvant fra spidsen af salingshornene og ind til masten. Disse styrer toppen fuldt tilfredsstillen de.
Ved at ændre storsejlet som på S3, kan jeg ikke se andet end at sejlcentret flyttes agterud – det burde båden alt andet lige blive mere luvgerrig af. På D9 er sejlcentret som på standardbåden.
Calle vil gerne kunne føre mere sejl i let luft men jeg mener at der har været en del tale i klubben om helt at skrotte genua 1 – dels for at båden muligvis kan komme til at måle mindre, dels fordi genua 1 er besværlig at hale hjem og kun giver en ringe fartfordel. På D9 opbevares genua 1 derfor oftest derhjemme – en ny rullefok i genua 2 størrelse har i praksis afløst den. Skal der mere sejl på båden mener jeg det kunne være sjovere med en større spiler, så behøver man heller ikke have wienerstigen med på fordækket for at nå stagen.
Jeg finder det ikke nødvendigt at flytte forstaget højere op – med tromlen til rulleforstaget nedsænket i dækket er forstaget langt nok endda. Alt i alt finder jeg derfor, at Calle’s løsning udover at have forskønnet båden nok ikke er nogen særlig god ide men står man overfor at skulle have ny mast og storsejl, må det også være muligt at give andre både samme dispensation som D9 og dermed opnå en mere “velproportioner et” rig med en langt mindre udgift og iøvrigt uden at ødelægge klassen.
An: Henrik Bredahl
Jag kan förstå mycket av Henriks synpunkter, men skulle ändå vilja lämna några kommentarer.
Först, mitt inlägg skall inte uppfattas som ett försök att införa en ny utformning av båten och åstadkomma det som Henrik påpekar vore olyckligt: En splittring av klassen. Min utgångspunkt för min åtgärd (ændring)är just den jag skriver om
1) få bättre egenskaper i svensk skärgård med ibland höga öar som ger lävind=extra svaga vindar. Båtens benägenhet till tröghet (tilbøjelighed til træghed) i lätt vind känns extra mycket.
2) att få den utseendemässigt helt perfekta båten.
Jag kappseglar inte, men skulle detta bli viktigt för mig eller ny ägare finns den gamla masten kvar. I vindstyrkor över 6-8 meter per sekund är åtgärden onödig.
Sedan är det inte så ovanligt att konstruktioner från 70-talet har ändrat riggar. Två exempel på långsmala båtar är Lady Helmsman och S-30. Båda finns i betydligt större antal än Molich X, båda dessa riggtyper kan samles i samma klass. De som har ändrat rig vill helt enkelt ha mer roligt ( ha’ det sjovere), med en båt som de annars trivs med och inte vill byta. Men igen, jag vill från min utgångspunkt inte förorda detta för Molich.
Betr.(m.h.t.) sejlcentrets förflyttning, så kan detta vara teoretiskt riktigt. Men “Anna Victoria’s” storsegel är tillverkat med sandwich-utformning, dvs det är tre dukar som är limmade ihop. Detta gör att
1) seglet är formstabilt och därmed flyttar inte buken akterut – som ger krängning,
2) segelmakaren kan lägga buken på seglet, där det skall vara från början. Således undviks lovgirighet, vid högre vindstyrka kan jag med den nya masten krumma den mer och “spilla” ut vind i toppen. Det nya seglet har också större sk. akterrunda (kappe) i denna zon, vilket ger mer “power” både i lätt vind på kryss, men även i högre vindstyrkor på öppna vindar.
Tvåspridarrigg blev nödvändigt när man kommer upp i den längd som den nya riggen har. Fackfolk hävdar desutom att en sådan rigg, allt annat lika, blir stadigare/stummare (mere stabil).
Betr. förstaget som höjts, så har jag svårare att hålla med. Jag hade som sagt en 100% fock, dvs hela förstagets längd var utnyttjat på den gamla riggen. Varje rullfocksystem, som jag känner till, “stjäl” minst 30-40 cm i toppen. Man måste således skära om seglet, eller skaffa nytt. “Anna Victoria’s” fock har böjbara lattor (“oprulbare” sejlpinde) i toppen, som skapar en “powerzon”. En segelutformning som är resultat av teknikutvecklin g. Hoods rullfock ger inte mycket förhöjning över däck, kanske 7-10 cm. Har ingen betydelse för underlikets utformning. Ger snarare litet mindre slitage mot mantåget (søgelænderet). Man slipper dessutom plastarbeten under däck och tappar inte stuvutrymmen, mm.
En extra effekt av förhöjd infästning blev att underliket på den gamla gennakern kom upp och gav bra sikt i lä, av betydelse i skärgården där trafiken kan vara tät.
Jag har full förståelse för diskussionen om genua 1 (även om jag inte kände till den). Här kan jag bara rekommendera 100 % fock med lattor. Ett modernt segel med bra dragkraft och som är mycket lätthanterligt på kryss.
Sammanfattnings vis tycker jag att “Anna Victoria” fått ett större “vindregister”, mer trimbar rigg och kan uttnyttja segelteknikens utveckling bättre. En roligare båt att segla helt enkelt. Så det är inte bara en skönhetsändring som Henrik menar.”Navigare necesse est”.
Med vänliga seglarhälsninga r
Calle.
# Tor Beltov 2010-04-02 14:13
03.02.01
Calle Nyquists forsøg med at sætte højere mast på “Anna Victoria” syntes at være en flot satsning. Den kan etablerede og kommende Molich -X sejlere få meget ud af, ihvert fald giver det debat, og det kan være med til at skabe dynamik i klassen.
Hvorvidt man skal gå så drastisk til værks som Calle, er nok et spørgsmål, det passer helt sikkert til de forhold “Anna Victoria” har at sejle under, og det lader til at Calles foventninger er indfriet, og at den seriøsitet projektet er grebet an på, har båret frugt.
Personligt mener jeg, at en Molich- X har den sejlføring der er nødvendig. Det med at båden bliver mere velproportioner et i forhold til både, der bliver designet i dag, er der mange holdninger til.
Det må vel – som jeg ser det – munde ud i, at klubben i samråd med konstruktøren, finder ud af om man skal tillade en højere mast indenfor klassen, gerne i stil med Henrik Bredahls, hvor sejlarealet ikke forøges, og hvor sejlcenteret ikke forrykkes. Det har vist sig, at de Molicher der har sejlet med ved stævnerne, ikke har sejlet hverken hurtigere eller langsommere af den grund.
Med Molichs ord “når skroget er støbt, kan folk gøre som de vil, det er et privat anliggende”, ville det være rart om der fra klubbens side blev sat nogle grænser for, hvad man vil give dispensation til, og hvad klubben vil anbefale. Så har medlemmer der skal skifte mast, og evt. nye Molich ejere mulighed for at vælge en højere rig, hvis det er det klubben når frem til.
Måske kan det hjælpe til at holde samling på klassen, for vi undgår nok ikke at folk ændrer på riggen !!!